Rolf Hagen Norling Prostatacancer - Dagsedlar om Världens örfil

Dagsedlar om Dödlig cancer och levande liv

En vars niding

2017-07-06

Telefonen ringde och min vän på andra sida tråden lät så förtvivlad. Det är många år sen nu men minnet av det som hände brände sig fast som ett stort ärr i huden.

”Firman håller på att gå åt skogen och jag har inte kraften att göra nåt åt det” var hans enkla budskap. Jag behövde inte många minuter för att bestämma mej, företag på väg åt helvete var och är lite av min specialitet. ”Jag kommer i morgon”

Under de följande veckorna fick jag förmånen och glädjen att använda all kunskap, all förhandlingserfarenhet och iskyla att lyckas med det som först tycktes vara ett ”mission impossible”.

När vi efteråt, när allt hade gått bra, satte oss och summerade vad som hänt så var det inte alls rädslan för firman som hade dominerat min väns tankar. Privatekonomiskt skulle han klara sig ändå, utan det var en helt annan sak, på ett mycket personligare plan. Under hela resan neråt hade han mött en attityd från nära och främmande där alla hade synpunkter på hans sätt att sköta sin firma och sitt jobb.

Från att ha varit allmänt hyllad blev han plötsligt en vars niding. Alla kunde ha synpunkter, alla kunde kritisera och alla kunde tycka att han gjort fel.

Från den dagen vi stängde böckerna till rekonstruktionen bestämde han sej. Det skulle aldrig hända igen. Sagt och gjort, sedan dess har hans enorma förmåga fått spelrum och firman har gått som tåget och blivit ett trippel A företag med stora vinster och stabil ekonomi.

Borta är all kritik och de värsta kritikerna internt har lämnat med svansen mellan benen och alla andra köar för att få göra affärer.

Är det samma sak när man är väldigt sjuk, när man bär på en Cancer som kommer med döden, nästan som schemalagd. När bromsmedicinerna avlöser varandra och i den bästa av världar, vår värld, kommer det nya varianter med jämna mellanrum. Nya mirakelmediciner som tar vid där de gamla tappar greppet. För mej har det varit så i nästan fem år.

Ändå lever man med en oro, rädslan att nu har vi nått vägs ende och att miraklet inte kommer att upprepas en gång till. ”Åhh” säger doktorn med ett förtroendeingivande leende ”det finns nya saker i godislådan, vi kanske kan få komma med i en studie om Parp-hämmare”.

Såklart blir man glad, ska det ännu en gång komma en avlösning på en medicin som Big C har lärt sig att ignorera. Ska det bli en resa till om än aldrig så kort. Studierna visar på 10 månaders förlängning av livet med få biverkningar och hög livskvalitet.

Å andra sidan har jag passerat ”bäst före” på XTANDI med över ett halvt år och den fortsätter fungera så vem vet, och vem vet vad som händer med forskningen under tiden.

Jag kan aldrig glömma unge Kristian Gidlund som istället hamnade i bakvatten i kampen mot cancern men med sin inneboende styrka överlevde sina ”bäst före” med marginal flera gånger om. Då började folk att klaga på honom, att han tog deras tid i anspråk med sin blogg när han egentligen borde dö.

Det är huvudskälet till att jag skriver så sällan numera. En gång fick jag en sån kommentar från en följare, en ganska nära person, en före detta anställd, som tyckte att jag gnällde, som tyckte att jag skulle sluta och dö istället. Hennes man gnällde minsann inte över sin botade cancer, och skrev ingen blogg. Jag vill inte ta upp andras tid i onödan och jag vill absolut inte bli en vars niding.

Antal kommentarer: 2

2017-07-06 11:54:13 - Berit Linnerfors, linnerfors@spray.se

Käre kusin, du tar inte upp någons tid. Tvärtom du berikar den, med dina tankar och känslor! Ha en fin dag!
Kram
Berit
(inlove)(flower)(heart)

2017-07-14 12:32:44 - Per

Jag tycker du skriver fantastiskt, har följt hela din resa och hoppas att den fortsätter många år till.
Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)