Rolf Norling Prostatacancer - Dagsedlar om Världens örfil

Dagsedlar om Dödlig cancer och levande liv

Alldeles för fort

2016-07-16

Vi hade varit i Australien och gift bort Vilda och nu var det Ida och Daniels tur. Dom var angelägna att hinna gifta innan det lilla barnet skulle komma till världen. Erik skulle minsann vara född inom äktenskapet.

Det blev en borgerlig vigsel i Stockholms Stadshus, en fin ceremoni, fast över nästan innan den hade börjat. Ut från ceremonirummet kom en strid ström av nygifta och väntandes i kön var det massor av blivande gifta par. Lite var det som Las Vegas fast man saknade möjligheten att välja The Elvis Presley-option med sång av en mer eller mindre urkass Elviskopia.

Man får inte ta med sig en massa gäster in, det skulle ta alldeles för lång tid att organisera och eftersom det bara får ta 4-7 minuter så blir det bara de allra närmaste. Jag höll på att skriva närmast sörjande men det får man hoppas det inte var.

Bland de närmaste på Daniels sida var en ingift Morfar. En äldre man med tydligt Dalmål och rynkig som ett russin. Sådär som man blir efter många års idogt rökande. Man ser det så väl och gläds åt att själv ha slutat för många år sen. Inte bara för rynkornas skull utan mer för att slippa alla sjukdomar som följer av rökning.

Vi hann bara hälsa som hastigast däruppe i Stadshuset sen ropades brudparet in men som lite värd för middagen så tänkte jag att det kommer tid för det under kvällens lopp. Det blev bara några få ord eftersom dom skulle bila tillbaka till Dalarna ganska tidigt så att lära känna varandra fick anstå till senare. Som ”släktingar” skulle vi säkert ses hos Ida och Daniel när Stockholm lockade de gamle.

Det får bli då istället.

Det fick det inte för idag dog morfar, bara en månad efter beskedet att den där krypande smärtan mellan axlarna inte var en sträckning utan Cancer i ryggmärgen. I början av veckan hämtades han av ambulans och idag är han död.

På ett sätt så måste man vara tacksam att smärtan och lidandet blev kort men det är märkligt hur en människa kan träda in i ens liv för att sedan bara försvinna. Jag blir ledsen, vi fick aldrig lära känna varandra, jag fick aldrig höra honom berätta om Daniel.

Det är också en påminnelse för oss som lever på ”lånad tid”, en påminnelse att ha respekt för det liv vi ändå lever och de människor vi träffar. En påminnelse att inte lämna saker ogjorda eller osagda. Snart nog är det för sent att säga ”Jag älskar dej” eller ändra nåt tokigt man gjort eller borde be om förlåtelse för. Då har ens tid redan passerat, alldeles för fort.

Vila i frid du okände Stig. Hoppas det finns en Gud i din himmel som välkomnar

Antal kommentarer: 4

2016-07-16 18:26:31 - eva ronström

Livet är både skört och ovisst... Det gäller att komma ihåg det och ta vara på det medans vi har det, det där livet. Pratade med en väninna häromdagen om vad vi tror väntar, där bortom det levandes livet. Hon tvekade inte en sekund, hon hade tidigt bestämt sig för att dela sin fars övertygelse att det finns inget helvete att brinna i och finns det ett liv på andra sidan så är det ett bättre sådant. Må det gälla oss alla.

2016-07-17 12:04:09 - Rolf

Kära Eva, som världen ser ut nu med militärkupper, skolskjutningar och terrordåd så undrar man om vi inte redan lever i helvetet och att "andra sidan" bara kan bli bättre.
Allting har ju sina dimensioner, men på ett personligt plan står vi ganska maktlösa inför snabba sjukdomsförlopp men också våldtäkter och misshandel. Jag kan inte förstå när man säger att brottligheten inte ökar.
Är det bara media som bevakar så mycket mer intensivt nu?

När Berlinmuren revs och kalla kriget upphörde trodde jag på allvar att stormakterna skulle ta sitt ansvar och gemensamt styra världen mot fred och en positiv kapitalism där alla skulle få delta i utvecklingen.
Istället gör vi ett helvete av det som kunde vara ett paradis

2016-07-18 14:02:56 - Roy

Nog sjuton är livet skört alltid. och inte har det blivit mindre skört den senaste tiden. FN var ett fredsprojekt, en garant för nationernas samförstånd och fred på jorden. EU var ett fredsprojekt, en garant för fred och frihet i Europa. Vi fick NATO som skulle garantera medlemmarnas säkerhet.
Vad fick vi?
Hur ser det ut i NATO-landet Turkiet? I Ungern, i Österrike, i Polen. Hur blir det i Frankrike med en Le Pen vid rodret, i Storbritannien med en utrikesminister som fortfarande tror att Storbritannien är en stormakt och beklagar att Afrika inte regeras av England, i Sverige och Tyskland med en allt starkare extremhöger. Jag kan inte sluta förundras över att minnet räcker en generation. Våra barn och barnbarn går en mörk tid till mötes. Om det sedan är himmel eller helvete låter jag vara osagt, men uppenbarligen har människorna inte blivit klokare. Trots Internet, trots en sekundsnabb informationsteknik, trots en större och vidare kunskap, trots en framgångsrik vetenskap. För att motivera inlägget på denna blogg får jag väl hänföra det till dödliga cancer på samhällskroppen.:(

2016-07-18 15:10:44 - Rolf

Tack käre Roy, efter att ha hållit på i fyra år är vi inte bokstavstrogna om Bloggens innehåll. Det skulle bli alldeles för tjatigt :D(heart)
Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)