Så är det äntligen slut på Julhelgen som aldrig blev. Ingen snö, ingen kyla och en massa nya saker att ta hänsyn till och att leva med gjorde att den vanliga Julglädjen aldrig riktigt dök upp. Nu gäller det att ställa om och försöka göra vardagen så bra som möjligt.

Efter de två senaste vintrarna så var man ju helt övertygad om att man aldrig mer skulle vilja se snö och framför allt aldrig mer behöva skotta. Nu är ju 2012 ett skottår men än har det inte märkts. Det som skiljer ett skottår är ju egentligen en enda dag, den 29 februari, kanske det är då vi ska skotta. Det kan vi ju stå ut med… eller Lotta egentligen för jag orkar inte. Fast nej, nu bor vi i stan och där är det andra som sköter skottningen.

Vardagen då, jo faktiskt, om det inte vore för alla mina sjukdomar så är jag frisk som en nötkärna. Då slår det mej att inte ens nötter blev det i år. Och eftersom det inte blev nån Julstämning så blev det också mindre med skinka och en hel del nötkött istället. Va knäppt.

När det är vardag kan man inte sitta och slöa i fåtöljen längre, dels är det ingen sport på TV och sen börjar det hända saker. Lotta vill vara ifred och så börjar sjukhusbesöken bli aktuella igen.

Den här veckan blir det ny Hormonspruta Procren depot, den där som hindrar Testestoron-produktionen, nu övergår vi till en tremånaders variant och kompletterar med  Bicalutamide som hindrar receptorerna att ta upp Testestoron i ytterligare en månad.

Jag ska dessutom ta ett nytt PSA-prov, så nu slår allvarets klocka. Förra gången hade det sjunkit från 155 till 62. Nu gäller det, prov i morgon och svar på torsdag fredag… eller i värsta fall den 20:e på nästa läkarbesök. Vad kan man drömma om? Dags för cancern att börja banta.

På onsdag är det dags för Diabeteskontroll. Har väl inte fått riktig ordning på värdena under Julen men det är mitt eget fel. Oregelbundna födointag, alkohol, socker i maten och godiset.

Nä fan, nu får det bli ordning på torpet!