>> Martin, ett av mina bonusbarn har kommenterat "Ritsch Ratsch så fick jag barn". Läs det!
>> Björn W skriver läsvärt under "Fina mess från vänner"
>> Lotta: har skrivit under Familjen skriver "Paus till förmån för Paradiset" Fint som vanligt
Idag fick jag svar på mitt nya PSA-prov, detta ganska exakt två månader efter påbörjad behandling. Som högst var det 171 sedan 144 och efter en månad 62. I dag vid lunchtid ringde dom från Södersjukhuset. Mitt nya PSA-värde är 14. Nu tar vi paus i eländet och stänger bloggen.
Nej , inte stänger, det finns massor av bra läsning och information som de som letar Prostatacancer på nätet kan ha glädje och bli inspirerade av. Jag hoppas såklart att fortsätta nå tveksamma och få dem att ta Mammografi och PSA-prov.
Bloggen kommer att vara öppen och uppdateras nån gång då och då, när det händer nåt. Bl.a. ett nytt PSA-prov om en månad.
Om du vill ha ett mail vid uppdateringar så gå till Kontaktsidan och skriv din mailadress så kommer det.
>> Kontakt
Sedan hoppas jag på fortsatta reaktioner, att de som hittar hit skriver i Gästboken eller i Läsarnas berättelser så att ny kunskap och nya erfarenheter blir en tillgång för flera.
De här nästan tre månaderna som gått sedan cancerbeskedet har varit en fantastisk resa. Familjen har varit med på att lämna ut oss rakt och öppet.
I relation till omgivningen har vår svaghet blivit vår styrka. Vi har mött otrolig respekt och vi har blivit tröstade och hjälpta av så många. Genom inlägg, kommentarer, brev och telefon. Vi är enormt tacksamma.
Vi har också, tack vare bloggen, kunnat möta människor utan att behöva förklara för mycket och utan att de har behövt vara rädda för att ”prata om allt”.
Antalet besökare har ökat stadigt och på något sätt har reaktionerna på sånt som inte haft med cancern att göra blivit allt viktigare för mej. Därför känns det frestande att fortsätta med berättelser ur livet och tankar om den ena och andra. Det måste jag fundera över.
Jag är enormt tacksam för alla läsare och tar det som en bekräftelse om engagemang men också att jag lycktas ganska bra med ”författandet”. Framför allt har det hjälp mej, oss, att genomleva det svåraste som hänt i våra liv. Det har också fått både mej och familjen att känna stolthet. Tack snälla ni!
Det är inte så att jag är frisk från cancern… heller. Tack vare forskning och en fantastisk vård har man lyckats bromsa förloppet. Gett mej chansen att få en tid till, precis som bloggens rubrik säger. ”En kamp för tid”. Hur lång den blir eller hur bra vet vi inget om. Jag ska göra mitt bästa och om nåt händer så berättar jag det för er, nu tar jag i alla fall chansen att ta en paus i eländet.
TACK! Och på återhörande.
Er Rolf