>> Nytt avsnitt under "Lite vid sidan"

>> Lotta om sommaren 1995 i Familjen skriver

>> Eva Ronströms otroliga berättelse om Thailand och före vårt möte

Att starta en blogg är lite som att öppna dörren, både till vardagsrummet och till sitt eget innersta. Jag insåg nog inte det på allvar när vi började för några månader sedan. Nu  85 inlägg senare så har jag kommit mycket närmare många som läser och kommenterar och jag tror ni har kommit närmare mej.

Eller det vet jag ju, det är bara att se på alla de kommentarer och inlägg som dagligen berikar min blogg, därtill alla samtal och mail från de som inte vill skriva på bloggen av ett eller annat skäl. Totalt har det blivit 643 händelser under den här tiden, fram till i går kväll.

Aktuellt, 4 inlägg och 19 kommentarer

Arkiv 2, 53 inlägg och 271 kommentarer

Arkiv 1, 28 inlägg och 95 kommentarer

Familjen skriver, 34 inlägg och 93 kommentarer

Gästboken, 49 inlägg

Fina mess, 44 inlägg

Lite vid sidan, 1 inlägg

Det är egentligen inte klokt. Inte bara aktiviteten i sig, engagemanget, utan också kvalitén på alla reaktioner.  Jag älskar dem alla, alltifrån fina ”one liners” och hurrarop till längre tankar, berättelser om egna händelser till slutsatser och rektioner. Bloggen har blivit levande och absolut en viktig del av mitt liv.

Det är nästan så att man ibland glömmer ursprunget, cancern som bloggen egentligen handlar om, som så mycket av livet ändå handlar om.

Det kanske är läge att berätta att cancern håller sig i schack förutom att jag är väldigt trött just nu och har ett ”bälte” som utgår från ryggraden i midjehöjd. Inte så att det värker utan snarare som en liten ”krabba” som håller sitt grepp. Vi vet ju att det sitter en metastas just där.

Sen krånglar det med sockervärdena men det är mitt eget fel, eller jullovets om man ska skylla ifrån sej lite. Julen innehåller ju så mycket frestelser, möten med fina människor runt något gott. En kopp kaffe med en bulle, en smörgås med skinka o senap. Märkligt så mycket socker det finns i det goda. I sillen, rödkålen, senapen, brödet, drycken, ja allt! Ska på koll i nästa vecka under tiden så ökar o ökar jag på Insulinintaget. Lantus är nu uppe i 50 enheter och lika mycket snabbverkande per dag.

Värst är det med hjärtat, man märker att det tar stryk av allt det här. Nu får jag flimmer och kärlkramp också på natten. Inte alltid men ofta.

Åter till bloggen. Eva R skrev en gång när jag gnällde över att inte ha nån idé att skriva om, att jag skulle styra bloggen, den skulle inte styra mej. Visst är det rätt, visst ska det vara ett nöje och det är det. Mitt absolut största nöje men också ett ansvar. Lite som att ge ut en tidning som måste komma ut varje dag. Sen vet jag ju förstås att alla skulle ha förståelse om det blev nån dag då och då utan inlägg. De flesta är ju inte ens inne på bloggen varje dag, men många är det. Och jag skriver för dem och för mej. Varje dag.

Tack Lotta för all läcker statistik om bloggen, den gav i alla fall mej lite perspektiv på det som händer här. Visst är det roligt, men det är ingen lek, att starta en blogg.