Dagarna börjar så smått återgå till det vanlig. Fast jag undrar om det någonsin kommer bli normalt igen. Cancern finns ju fortfarande och kan man riktigt andas ut. Kommer bromsmedicinen att fungera?

Idag har jag varit på IKEA och köpt en madrass till Idas bäddsoffa. Hon flyttar ju in hos oss eftersom hon har förlorat sin lägenhet. Trist, för det tillhör väl inte det lättaste att hitta bostad idag. Men glädjen att ha henne jättemycket är enorm.

Vaknade lite extratrött imorse efter en underbar kväll på Bistro Sud på Swedenborgsgatan. Karin och Anette bjöd på födelsedagsmiddag. Många glas vin blev det. Vi hade en sån där mysig kväll och blev nästan utslängda när det var dags att stänga krogen. Kyparen harklade lite försiktigt och frågade om vi ville ha in notan. Tack Mina fina Vänner för en underbar kväll.

Värsta chocken har lagt sig och action har smugit sig så sakteliga in i mitt liv igen. Nu ska det städas, sorteras och bakas. Och inte minst så har jag startat processen mot sjukvården som gjorde att vi förlorade tre viktiga månader innan cancern upptäcktes.

Enhetschefen på Capio Vårdcentral Ringen ringde mej igår när jag satt med fördrink på Gondolen. Hon försökte prata omkull mej men då visste hon inte vem hon pratade med. Jesus vad arg jag kan bli. Fast inte bara arg utan jag hade noga läst på journalerna som vi har beställt hem. I och med det kunde jag svara sakligt och myndigt.

I alla fall så ska man gå via Patientnämnden och sen till Socialstyrelsen. Egentligen vet jag inte varför jag gör det här. Det kan ju inte hjälpa oss och spridningen av cancern blir ju inte mindre. Men skönt är det. Små horn håller kanske på att växa ut i pannan på mej.

Efter tsunamin var det många som frågade om vi inte uppskattade livet mer. Vi klarade ju oss. Jo, så var det nog ett tag men det försvann en liten bit i taget. Nu är det annorlunda. Nu gäller det att ta vara på det som är här och nu. Våga prata och uttrycka sina rädslor och frågor. När man väl har tagit steget fullt ut att våga så känns inga frågor fel. Skämten blir till galjhumor och man vågar skratta.